(Läs Kenth Öhlins berättelse om Håkan Carlqvist på svenska längre ner på sidan)
The news of Håkan “Carla” Carlqvist’s passing isn’t only sad for his family and friends. The whole motorsport world is in mourning! And especially here at Öhlins Racing where Carla has been a significant person for both the company’s image and its product development. Without Håkan it’s not clear that Öhlins would have been so well known and successful as it is today.
It is with pride that I note the national and international press has paid attention to Håkan for his achievements during his career. This proves his greatness as an athlete and as a sporting personality. It is doubtful that there has been a more publicly loved motorsports idol in Sweden.
When Håkan turned up on the motocross scene at the end of the 70’s I had the privilege of competing at the same time as him (in different classes). Quite quickly it was evident that we had a lot in common. What I first noticed was his incredible drive to be better than everyone else. He was the right guy for me as an entrepreneur. Håkan was riding an OSSA to start with but when our paths crossed via Husqvarna everything fell into place. Now I had a rider that wanted to be involved in developing new technologies for the future of motocross! Håkan tested and I produced as many new things that I possibly could, amongst other things, suspension.
Håkan’s career really got going and he won his first world championship for Husqvarna in the 250 class in 1979. The year after he sat on a factory Yamaha in the 500 class. That’s when things got even more interesting. The factory in Japan sent over a very talented engineer called Toshimitsu Iio, his job (together with his mechanic Tommy Jansson) was to further develop the factory team. We at Öhlins gained a very good relationship with Iio and he stayed for many seasons in Europe together with Håkan. Carla had the perfect team around him. What became also important for Carla was his business partner and team mate Hans Gullberg. Together with Tommy Jansson and us at Öhlins we became a tight knit team and family. The combination of Håkan Carlqvist, Yamaha and Öhlins became a force to be reckoned with for the other top teams and riders. 1983 was the year we reached the pinnacle and Håkan wiped the floor with the competition in the world championship circus and took his second world championship. The final round at the Dutch track St. Anthonis was a real classic, with lots of tension and exciting moments, but Håkan rode smart and took the points necessary to secure the title. The Swedish motorsports community celebrated and Carla was honoured with, amongst other things, a very prestigious medal from the newspaper Svenska Dagbladet, called the “Bragdmedlj”.
There has been much talk about Håkan’s injuries throughout his career but those of us by his side could see his will to always perform at 100% throughout his injuries. His motto was “Går det inte bra får man ta i lite mer, man får inte ge upp!”. Which roughly translated means ”If it’s not going well you have to try harder, you should never give up!” and no-one could stand in the way of that. Carla trained in rain or shine. He test rode for us without complaining and always made sure that the machine and equipment were always in perfect condition. Without Håkan’s iron will for testing it would have, for example, taken much longer time to develop the Upside-Down front fork in the 80’s.
If there ever was a role model within the sport of motocross then it’s Håkan Carlqvist.
His leaving us is a great loss and he will be sorely missed by all of us.
Kenth Öhlin
Kenth Öhlin minns Håkan Carlqvist
Nyheten att Håkan “Carla” Carlqvist har gått ur tiden är inte bara sorglig för hans familj och nära vänner. Hela motorsportsverige sörjer! Och inte minst vi alla här på Öhlins, där Carla har varit en betydande person för både firmans anseende och dess produktutveckling. Utan Håkan är det inte säkert att Öhlins hade blivit så framgångsrikt och berömt.
Det är med stolthet jag noterar att både inhemsk såväl som internationell press uppmärksammar Håkan för vad han har åstadkommit under sin karriär, det bevisar hans storhet som sportsman och inte minst hans personlighet. Det är tveksamt om det funnits en mer folkkär motoridol i Sverige.
När Håkan dök upp på motocrossbanorna i slutet av 70-talet hade jag förmånen att tävla samtidigt (men i olika klasser) med honom och det visade sig ganska snabbt att vi båda hade en hel del gemensamt. Det som slog mig direkt var Håkans oerhörda drivkraft att bli bättre än alla andra. Det var rätt kille för mig som entreprenör. Håkan körde Ossa till att börja med men när våra vägar korsades via Husqvarna föll polletten ner. Plötsligt hade jag föraren som ville vara med och utveckla teknik för framtidens motocross! Håkan testade och jag tog fram så mycket nya grejor jag bara kunde på bl a fjädringssidan.
Håkans karriär tog ordentlig fart och han vann sin första VM- titel för Husqvarna i 250-klassen redan 1979. Året efter satt han på en fabriksyamaha i 500-klassen och då hände det grejer. Fabriken i Japan skickade över en mycket duktig ingenjör vid namn Toshimitsu Iio, att tillsammans med Håkan och hans mekaniker Tommy Jansson vidareutveckla Yamahas fabriksteam. Vi på Öhlins fick ett mycket bra förhållande till Iio och han stannade flera säsonger i Europa tillsammans med Håkan. Carla fick därmed det perfekta teamet runt sig. Viktig för Carla blev också hans ständiga följeslagare och sedermera affärspartner, Hans Gullberg. Tillsammans med Tommy Jansson och oss på Öhlins blev vi som en trygg familj. Kombinationen Håkan Carlqvist, Yamaha och Öhlins fick övrig elit på världens motocrossbanor i gungning. År 1983 nåddes höjdpunkten och Håkan sopade banan med konkurrenterna i VM-cirkusen och han tog då sin andra VM-titel. Finaltävlingen i holländska St. Anthonis gick inte av för hackor. Det blev en rysare, men Håkan körde smart och tog de poäng som behövdes. Motorsverige jublade och Carla belönades med bland annat Svenska Dagbladets bragdmedalj.
Det pratas mycket om Håkans skador under hans karriär men vi som stod vid hans sida kunde se att hans vilja att alltid prestera till hundra procent tog överhand. Hans motto var “Går det inte bra får man ta i lite mer, man får inte ge upp!” och det kunde ingen människa stå i vägen för. Carla tränade i ur och skur. Han testade för oss utan att klaga och han såg alltid till att utrustningen och maskinen var i toppskick. Utan Håkans obändiga vilja att testa hade det till exempel tagit mycket längre tid att få till den upp-ner-vända framgaffeln på 80-talet.
Finns det ett föredöme i motocrossporten så är det Håkan Carlqvist.
Han lämnar oss alla med stor saknad.
Kenth Öhlin